Galgbacken

Galgbacken, kan dels avse en plats invid Hornavan där en mängd arkeologiska fynd gjorts och som aldrig har varit en avrättningsplats, dels den egentliga avrättningsplatsen.

Avrättningsplats

Den enda kända avrättningsplatsen i Arjeplog låg en bit utanför Arjeplogs kyrkplats vid Kroktjärn inom Lugnet i dagens Arjeplogs samhälle. I folkmun går tjärnen ännu under namnet Galgtjärn.

År 1921 hittades galgjärnen i mossan intill en backe vid Kroktjärn av barn från Lugnets barnhem. Galgjärnen kom så småningom i ägo av Einar Wallquist och kom senare att ingå i Silvermuseets samlingar. Den backe eller ås intill mossan där järnen hittades torde ha varit platsen för avrättningen. Denna är belägen ungefär rakt framför det gamla barnhemmet på andra sidan Lugnetvägen mot tjärnen till.

Vad vi känner till så har denna så kallade galgbacke endast använts en gång i syftet att avrätta en individ. Den 25 februari 1749 hängdes nämligen samen Pål Persson som under många år begått en mängd stölder. Tjärnen vid avrättningsplatsen - på vars is åskådarna sannolikt stod samlade vid avrättningen - kallades år 1749 för Ähpárjauratj. Begreppet ähpár är i den samiska folktron vålnaden efter ett barn som dödats och gömts av modern för att dölja en oönskad födsel, det vill säga detsamma som myling eller utböling i svensk folktro. Att tjärnen fått detta namn kan betyda att ett nyfött barn lagts i tjärnen, men mer sannolikt att någon påstått sig ha sett en ähpár i trakten.

Förutom "Tjuv-Pål", som Pål Persson kallades, avrättades dessförinnan i Arjeplog även några andra personer men där vi inte känner till platsen för domens verkställande. Exempelvis avrättades samen Lars Nilsson från Mahasvuoma år 1693 för avgudadyrkan.