Simon Andersson

Från Arjeplogiana
Hoppa till: navigering, sök

Simon Andersson, född 23 september 1896 i Arjeplogs kyrkostad, död 30 maj 1966 i Arjeplogs kyrkostad, var skräddaremästare i Arjeplog. Han var son till byggnadsbetaren Anders Henriksson (1855–1929) och dennes hustru Matilda f.Eklund (1867–1944), som var bosatta på Öberget i Arjeplogs kyrkostad.

Simon Andersson började sin verksamhet med skrädderirörelse 1 oktober 1916. Rörelsen hade en tid två anställda. Innehavare av Herr- & Damskrädderi, Arjeplog. Utbildades i yrket hos Burman i Skellefteå. Konditionerat i Boden samt i Norge. Genomgått Stockholms Tillskärarakademi 1923, mästarkurs 1938 samt diverse kurser per korrespondens.

Simon Andersson hade skrädderiet i den så kallade JutisstuganKyrkholmen, innan han senare flyttade till ett hus som han själv låtit uppföra vid sedermera Drottninggatan i Arjeplogs centrum. Hans syster Henrietta hjälpte till med skrädderiet. De hade även lärlingar, bland annat Evert Westerlund (kallad "Lillskräddarn") i Loholm. [Artur Laestander okt 1985] Huset vid Drottninggatan står ännu kvar. På gården fanns en större gunga som barnen på samhället gärna använde.

Simon var även herrfrisör på 1920- och 1930-talen.

Då den första arbetsförmedlingen vid mitten av 1940-talet inrättades i Arjeplog var Simon Andersson dess första ombud. Han var även verksam en tid som sekreterare och suppleant och sedermera styrelsemedlem i Arjeplogs kooperativa handelsförening u.p.a. Även styrelseledamot i Arjeplogs erkända sjukkassa. Ordförande i Arjeplogs Hantverksförening.

Porträttgalleri från Norrbottens län 1937

Spanska sjukan

Simon Andersson var frisk under den tid då spanska sjukan härjade i Arjeplog vårvintern 1920. Han gjorde stora insatser att hjälpa de sjuka, reste runt i gårdarna med medicin och tog hand om de sjukas kreatur.

Andra världskriget

Från 1942 kom många flyktingar till Arjeplog över Norge, som då blivit ockuperat av Tyskland. Simon Andersson hjälpte många flyktingar och såg till att de fick vård och annan hjälp. Han erhöll flera gåvor av flyktingar, däribland en balsampoppel som Simon lät plantera i närheten av sitt hus, vid hörnet av Drottninggatan och Lugnetvägen. Trädet växte upp och fick stå kvar som kulturminne fram till dess den sensommaren 1999 blåste omkull. Simon Andersson erhöll medalj och diplom för sina insatser under krigsåren.