Skillnad mellan versioner av "Biografer"

Versionen från 29 december 2019 kl. 03.07

Biografer för allmänheten i Arjeplog har funnits sedan 1920-talet, med vissa uppehåll.

Historisk bakgrund

Projicerad film för betalande publik visades för första gången i världen år 1895 i Paris. Efter att kinematografen (en tidig filmprojektor) demonstrerats på Stockholmsutställningen 1897 gjordes de första försöken med permanenta biografsalonger i Stockholm. År 1905 hade Stockholm tio biografer. Nymodigheten spred sig över landet och kringresanden visade upp film på många platser. Göteborg fick sin första fasta biograf år 1902, Sundsvall 1905, Piteå 1906, Umeå 1908, Luleå 1909.

Kringresande filmförevisare

Arjeplog besöktes på 1910-talet några gånger av kringresande filmförevisare och tidiga filmer på några minuter till några längre visades åtminstone i skolsalen på Kronskolan. En uppgift gör gällande att det omkring år 1910 kom en "liten röd gubbe" som visade rörlig film under marknaden.

Johannes Sehlin spelade upp, under falskt namn (Martin Johansson), skolfilm på skolor i bland annat Arjeplog åren 1929-1930. Han använde sig av en biografmaskin köpt för knappt ettusen kronor hos AB Skandinaviska Kinematograffabriken i Stockholm.

David Renströms biograf

Arjeplogs första fasta biograf anordnades år 1919 (1924?) i en enkel träbyggnad på två våningar som tidigare användes som danslokal och bostad. Byggnaden var uppförd av David Renström som tillsammans med hustrun drev biografen. Byggnaden var uppförd på familjens tomt i Arjeplogs kyrkostad, idag med adressen Lappvallsvägen 1. Lokalen saknade sluttning och sittplatserna var bänkar som kunde flyttas till väggarna de gånger då dans anordnades. Från början saknades filmduk och filmprojiceringen gjordes då mot ena väggen. David Renström skötte ofta filmprojektorn medan hustrun ordnade musiken med grammofonskivor. Senare hade paret ett piano som David Renström spelade på som användning till bland annat filmmusik.

Den första ljudfilm som visades i Arjeplog var På David Renströms biograf år 1930. Filmen Anna Christie med Greta Garbo marknadsfördes med frasen "Garbo talar" och var förmodligen den första ljudfilmen som visades i Arjeplog. David Renström åtalades i början av 1930-talet för fusk med nöjesskatten och detta medförde att han år 1933 lade ned biografverksamheten. Medan ännu biografen var i verksamhet användes övervåningen av Betelförsamlingen i Gasa, som sedan köpte byggnaden. Huset är rivet sedan länge men än idag kallas trevägskorsningen intill för "Betelkurvan".

Palladium

Hotellägaren Axel Backlund började 1933 med biograf i en enkel byggnad bakom Kooperativa vid dagens Drottninggatan. År 1937 begärde Backlund om tillstånd att få visa ljudfilm. Biografen ansågs för liten och 1941 byggde Backlund nytt i anslutning till Stora hotellet och då med sluttande golv. Axel Backlunds biograf fick namnet Palladium och drevs fram till år 1963.

Lokalen användes därefter bland annat som replokal för lokala musiker.

Centrum

Arvid Sundström (1890-1956) bodde granne med Palladium och lät sig inspireras. År 1936 uppförde han biografen Centrum med Philips ljudsystem och med plats för 202 personer. Biografen drevs under Firma Arvid Sundström.

Centrumbion drivs sedan år ? av idéella krafter i Arjeplogs Biografförening.

Arjeplogs biografförening

Arjeplogs Biografförening driver numera Centrumbion med idéellt arbetande medlemmar. Biografen hyrs även ut till olika aktiviteter

Arjeplogs filmfestival

Filmfestivalen Tro, Film & Kärlek är i februari varje år sedan 2004 (eller 2005?) och är enligt deras reklam till för att ge människor en gemensam plats att tillsammans samtala om film och livsfrågor. Arrangörer av filmfestivalen är Arjeplogs församling/EFS och Arjeplogs biografförening.

"Det unika med festivalen är att filmpublik och filmarbetare möts till enkla och nära samtal kring de frågor om tro, livsåskådning och filosofi som väcks inom oss när vi ser på film."

Diverse uppgifter att arbeta in

Fröken Molin bestämde och Henrik var maskinist - Pallan. Då dwet var paus och rulle skulle bytas på 50-talet gick flera av publiken ut i foajén och på gatan. Dåp kunde andra blanmda sig med åskådarna och smita in och se andra halvan av filmen. (Gösta Jonsson)